Innan efter att jag gått av bussen ville jag absolut inte att det skulle blir helg, jag var på dåligt humör, jag var ledsen och det kändes som att jag skulle börja gråta i vilken sekund som helst. Det gjorde jag aldrig. Men det var en gång som jag verkligen behövde "kämpa" för att hålla inne tårarna. Men det gick. Det kom ingen tår. Men när jag väl kom hem och satte mig här vid datan, så kom det några tårar.

Jag skriver dikter, och det tycker jag är jättekul. Jag skriver mest sorgsna eftersom att jag tycker det är enklast. Jag skrev en dikt för ungefär en månadsen. Jag kom på nu, att det faktiskt stämmer in på hur jag kände mig då. Jag gillar faktiskt den dikten jag skrev. Jag vet inte varför, men den låter sann och ärlig på något vis. Den låter liksom äkta. Det är lite svårt att förklara, men tror ni förstår hur jag menar.

Tårar rinner ner för min kind,

Blöta som vattnet de är.

Varför jag?

♥